DASAI

Ni minns hur det var: vi hade KF med sina Konsumbutiker och sin tidning som var så speciell att namnet innehöll ordet “tidningen,” ett tilltag som antagligen lite synskt tillkom för att man insåg att man skulle behöva särskilja “tidningen Vi” från “livsmedelsbutikkedjan Vi” 67 år senare. Detta blad, tidningen Vi (eller bara Vi), hade en naturlig koppling till KF:s övriga verksamheter samt sina Vi-resor och sin Vi-skog. Blotta tanken på att Konsumkonkurrenten Vivo skulle göra slut med sin gamla grossist och ta sig namnet Vi skulle känts absurd under denna helylle-era när kedjorna behöll sina fina varumärken i vad som tycktes vara evighet. Men det var faktiskt vad som skedde när det nya årtusendet just hade gått in på sitt fjärde år. Då sågade nämligen nästan alla landets Vivohandlare sina skyltar itu och slängde “-vo” på den skyltarnas sophög där bl.a. de gamla Favör-skyltarna låg och skräpade.

Tilltaget tycks ha skakat tidningen Vi i grunden för under samma år gick man ner från veckoutgivning till månadsdito. Man kan tycka att de hade åtminstone ett litet case när det gällde rätten till namnet gentemot livsmedelshandlarna, med sin koppling till Konsum-jag-menar-Coop-butikerna. Att Vi-kedjan också gav ut en “tidning” var dessutom ett förvirrande inslag som åtminstone hos mig talade till Tidningen Vis fördel i denna konflikt. Men den tidningen heter Salt & Peppar. Däremot anmälde tidningen kedjan till Marknadsdomstolen över att kedjan använde ordet “Vi” i en annan publikation, Vi Matextra, men förlorade och fick betala 1,3 miljoner kronor i rättegångskostnader. Jag hoppas försäljningen på tidningens alldeles egna Vi-butik på hemsidan snabbt drog ihop den slanten.

Är då Vi/KF nere för räkning? Har korv och mjölkhandlarna triumferat? Jag säger kanske inte. Det är en viss symbolik i att loggan för Vi (butikerna) ser ut som någon tagit en tugga av V:et för det är just vad kooperationen har gjort. Upprörda stockholmska medlemmar i Vi-butikernas poängsamlarklubb sitter just nu chockade med brevet där det meddelas att kooperationen gått och köpt Daglivs/Klippet. Än sen, tänker ni men då vet ni kanske inte att Daglivs/Klippet inte är vilken liten skitbutik som helst. Delvis belägen under jord och mycket nära Västermalmsgallerian är Daglivs/Klippet en magnifik affär. Man skulle rentav kunna säga att den var juvelen i Vi-butikernakronan. Är detta ett första exemplet på en flykt från Vi-paraplyet, är detta m.a.o. början till slutet för Vi-butikerna? Och vad kommer att hända med den stora Coop-butiken på andra sidan Fleminggatan? Och vad skulle Jevgenij Ivanovitj Zamjatin ha tyckt om allt detta? Vi ställer oss frågande.

I dagens DN står det på sidan 25 i kulturdelen “SF BIO PRESENTERAR STOLT BIOPROGRAMMET.” Jojo, tänker man och börjar efter ett kort tag undra vart smultronsymbolerna har tagit vägen. Ni kommer ihåg “Smultronstället” va? Idag finns det inga smultronmärkta filmer och jag börjar spekulera. Har man bara glömt att sätta dit dem eller slarvat på tryckeriet? Finns det just nu inga filmer som mogulerna på SF Bio anser vara smultronmärkningsvärda? Eller har man slutat med att vara ögontjänare åt opinionen och i tysthet lagt ner tramset?

Skrivit tidigare: DASAI :: Kulturministerns hjärtskärande apell :: September :: 2007

Uppdaterat: Smultronen i SF-bios vanliga annonser tycks ha avskaffats men Smultronstället har en egen ruta på en näraliggande sida.

Egentligen är det två mysterier det handlar om. Anagramtävlingen ligger sist i denna post. Begrunda först denna mening:

Idén till sajten fick Skugge och Eklund parallellt.
DN: På “folkets sajt” kan alla skriva

Vad var egentligen idén? Var den möjligtvis “Let’s göra en svensk rip-off på lulu.com och låta en eller två kända ex-bloggare lansera den”?

Mysterium nummer två lyder: Varför ser symbolen för vulkan.se ut som svampmolnet vid en kärnvapensprängning?

En god vän skickade ett mail där han pekade på ett märkligt sammanträffande. Jag är inte sen att göra en Anagramtävling av det.

Här kommer två namn åtskiljda av ett ampersand. Stuva om bokstäverna i respektive namn för att få namnen på två bedagade bloggstjärnor.

SIGGA EKLUND & LINDE SKUGGE

Är det bara jag eller är det inte något suspekt med Dagens rapportering att vissa namngivna serieskapare var/är judar? Läs själva, Utställning avslöjar: Spiderman är jude, och märk att Superman i länkbilden ovan har bytts ut mot Spiderman i rubriken. Eller förresten, här är hela den usla lilla notisen (med ett nytt byte av superhjälte i den första raden):

“Superman” är jude. Detta avslöjas nu på en utställning runt det judiska inflytandet på amerikanska serier på Musée d´art et d´histoire de judaisme i Paris.” De Superman au Chat du rabbin, bande dessinée et mémoires juives” visar att det judiska inflytandet varit stort från det att serier började skapas till vår egen tid. De tidigaste teckningarna av de runt 230 som visas är från 1910-talet, när judar började bosätta sig på Ellis Island. Flera av super-hjältarnas skapare är judar: Bob Kane (Batman), Will Eisner (Le Spirit), Jack Kirby (X-Men) och Stan Lee (Spiderman), berättar Le Monde.

Vadå “avslöjar”? Jag kan avslöja något minst lika chockerande: Många andra serieskapare är goyim. Bortsett från den infantila slutledningen som döljs i sentensen “Superman är jude” så kan man inte låta bli att fundera om denna utomjordiska, judiska bebis som dimper ner på jorden var omskuren. Om inte, hur effektuerades riten under vår gula sol? Med kryptonitkniv?

Nej visst ja. Det var bara de som uppfann Stålis som utpekas i dagens Dagen. Den all-amerikanske hjälten själv är alltså inte jude och, får vi anta, oomskuren. Jag vägrar tro att pappa Jor-El och hans kryptonska kompisar sysslade med sådan vidskeplig barbari. Hujedamej, oomskurna penisar som så många amerikaner tycker är så ofräscht. Snacka att Stålmannen gått på en krypto-nit när flickorna springer skrikande från bädden så snart de fått se stålballen med sin lilla stålhätta.

Ett litet tips till tidningen Dagens bildningshandikappade kalkerare av nyheter från Le Monde: Ellis Island är inte och har aldrig varit ett ställe där judar eller andra människor har bosatt sig. Det är en liten, delvis konstgjord ö mellan New York och New Jersey i Hudsonflodens utflöde där under ett drygt halvsekel fattiga människor som kommit med båt till USA processades av immigrationsmyndigheterna. Barackerna där dessa stackare fick övernatta påminde antagligen ganska mycket om vissa ökända läger i Europa i mitten av förra århundradet.

Det vore mig fjärran att jämföra den kristna svenska rikstidningen Dagen med Joseph Goebbels men även denna man kom uppenbarligen till en snarlik slutsats och kände ett behov av att uttrycka det.

Word of Superman and his ethnic undertones did not escape the enemy’s notice in real life. Josef Goebbels, the Nazi Minister of Propaganda, denounced Superman as a Jew. In April 1940, Das Schwarze Korps, the weekly newspaper of the Nazi S.S., attacked the comic and its Jewish writers:

“Jerry Siegel, an intellectually and physically circumcised chap who has his headquarters in New York. . . The inventive Israelite named this pleasant guy with an overdeveloped body and underdeveloped mind “Superman..”

Here were Nazis wringing their hands over a cartoon character cooked up by a couple of boys across the sea. Yet this ideologically driven rant actually touched on something vital–the importance of Shuster and Siegel’s Jewish heritage.

Citatet är hämtat från det här stället (MyJewishLearning.com - Culture: Superman: From Cleveland to Krypton) där den hugade kan fördjupa sig i Kal-Els judiskhet.

Det här är en sida av en man som kan mycket mer än att yla fram “Stairway to heaven”.
Udda duo skapar magi

Så låter det när DN skickar en kulturlös kårre att intervjua en “udda” duo som “känns långtifrån som en naturlig kombination” och vad han mest lyckas göra är att vädra sina fördomar om “hårdrock” och Zeppelin. Det blir plågsamt uppenbart att Jens Littorin har extremt dålig koll på vad Robert Plant har sysslat med före, under och efter Led Zep-tiden. Inte undra på att Plant inte kan “undanhålla sig att lägga en humoristisk knorr till i stort sett varje kommentar.” Avslutningsvis några ord från vår sponsor Wikipedia:

Their self-titled debut album hit the charts in 1969 and is widely credited as a catalyst for the heavy metal genre. Plant, however, has commented that it is unfair for people to think of Zeppelin as heavy metal, as almost a third of their music was acoustic.

Late on an October afternoon, Muhammad Ayud, 30, a kindly sharecropper, was finishing a day of work at the three-acre parcel he farms here in this poor village just outside the town of Balkh. His plot was covered by a forest of cannabis plants, some more than [2,7 meter] tall. “This is nothing,” he said, gesturing toward the towering plants. “If you give it real fertilizer, you’d see how tall it grows!”
N.Y. Times: Cannabis Thrives in an Afghan Province

Efter myndigheternas “anti-poppy”-kampanj har många afghaner blivit tvungna att byta gröda för att kunna försörja sina familjer. Om man skulle placera en pårökt svensk krukväxtodlande “kollega” till Muhammad Ayud i en sådan skog skulle hän nog bli gräsligt förundrad och trott att hän sagt “killevippen” en gång för mycket.