När du letar efter en livskamrat (att ta livet av?)

Här kommer ett eko av bilden i den förra posten om porrpalatset. Likheten går djupare än bildernas komposition. Båda verksamheterna handlar om att folk ska betala tredje part för att kunna “träffa nya vänner” (ni minns att det inte bara handlade om passiv porrkonsumtion, va?). Men Parships “psykometriska test” är förstås gratis, precis som scientologernas berömda personlighetstest. Det är först senare man börjar prata om premiummedlemskap, eller dyra kurser i scientologernas fall.
Erfarenhet på aktuell nivå
Prof. Dr. Hugo Schmale har utvecklat PARSHIP-testet och reglerna för att analyserar profiler. Systemet baserar sig på erfarenhet från mer än 40 års relationsforskning och uppdateras kontinuerligt.
Hmm… Parship har inte bara tveksam behandling av svenska språket och en testutvecklare med tyskt namn utan även en mer franskt namngiven psykolog som premiummedlemmarna kan ringa (!) eller maila och få personliga svar. Här är ett exempel på en fråga som hon påstås ha fått:
När man träffas på en sajt och allt känns bra, men man är mycket misstänksam av sig. Vad ska man ställa för frågor för att bli säkrare på att personen är snäll och ej vill en illa på något vis, fysiskt eller psykiskt?
Parship.se: Relationscoaching
Där fick ni en länk också. Stackars människa som först går och blir premiummedlem och sedan börjar oroa sig för att råka illa ut. Om “Sara” finns alltså. På alla sina sajter försöker Parship på olika sätt stilla oron bland presumtiva kunder för att råka ut för, jag vet inte vad… onda människor? Det visar sig nämligen att Parship finns även i Tyskland (som man ju börjar misstänka när man hör talas om “Prof. Dr.” Hugo Schmale). Jag testade att byta ut “.se” mot andra toppdomäner och fick läsa hemsidan på diverse språk. Även i Danmark, Storbritannien, Frankrike, Irland och Nederländerna har man lokaliserade versioner av hemsidan. Toppdomänerna för Polen och Tjeckien leder dock lite oroväckande till tyskspråkiga sidor. Och “.ru” verkar vara helt namnnappat och går till en sida som påminner mest om Snyggast.se eller motsvarande.
Det finns dock mindre skillnader i hur deras testimonials är utformade. Namnen är i båda fallen fingerade men i de tyska “Erfolgsstorys” visar sig de nöjda kunderna inte med ryggen mot kameran som i Sverige.
Slutligen vill jag göra mig till tolk för allas känslor och säga till Parship:
Fy kringlan vad er logga är lik Konsums klassiska gamla möbiusremsa!


Apropå tveksam behandling av svenska språket: textsnabben.se. Den kan du säkert skriva nåt skoj om.
Comment by JET — 2007-07-11 @ 459
Du store! “En dålig text kan i vissa fall vara mycket olycklig.” Nä, jag tror att jag är den som blir mycket olycklig om jag inte ger det där stället en “vid kajplats.” Semestern är ju egentligen till för att v a r v a ner, för att ta en göteborgsk hamnliknelse.
Comment by ban~ken — 2007-07-11 @ 526
“Vid kajplats”. Jag ler stort och beklagar att semestern hindrar en sågning men tillönskar samtidigt en avslappnande ferie.
Comment by JET — 2007-07-11 @ 830
Vad är det som stör dig egentligen, eller är / var batterierna slut?
Comment by Laura — 2007-07-23 @ 180
Parship
Eftersom jag själv sökte info på nätet om parship men inte hittade ngt vettig kritik så tänkte jag bara snabbt posta den här så att ngn annan hittar den via google innan de pröjsar.
Testet är kul men inte särskilt avancerat. Har man ngnsin gått till en terapeut eller läst psykologi så är det på barnnivå.
Det verkar inte dejtas alls på siten. Mest skickar medlemmar ut löjliga “funmatches” för det kostar inget och inte så många är registrarade (betalande).
Jag får lite ruggugglevarning på det hela med. Ok för att bilden av den man söker är suddad men det är ju inte som att medlemmarna är kändisar eller offentliga personer. Det är ju mest människor med helt väldigt vanliga yrken. Och vad är det som är så farligt med att visa en bild när vem som helst kan se medlemmens hela psykologiska profil??
Det som verkar bra med Parship, att det är mera exklusivt och uppbyggt på att man gör en test och sen matchas mot andra faller helt för att siten är totalt död. Ser man på par som hittat varann så är det flera år gamla bilder och de flesta över femtio bast. De enda som kontaktat mig är lite överåriga kvinnor som är så nervösa över sitt yttre att de inte vågar visa sina bilder. Är jag intresserad av att spendera tid och skriva löjliga meddelanden och quizez. Nej.
Jag tror att storleken på dejtingsite är totalt avgörande för hur bra det fungerar. Även fast det kanske verkar läskigt och naket till en början så är nog allt bättre än det flytande liket Parship. Och loggan är skum med
My two cents..
Comment by 33 år man — 2008-06-08 @ 028