Hälften av de 242 platserna stod på spel, och oppositionen ser ut att ha vunnit 5565 av dem.
DN: Motgång för Japans regering
Bonuskunskap: Japan fick behålla sitt överhus efter brittisk modell när den amerikanska ockupationsmakten avskaffade den japanska adeln efter andra världskriget.
Uppdatering: TT/DN har efter att jag citerade dem skrivit om och byggt ut notisen rejält samt försett den med ny rubrik.
Sådärja, då var det avslöjat, insikten som Chucken ägnar större delen av Soylent Green att komma fram till och sedan springer som en vettvilling och basunerar ut för full hals. Jag kommer inte ihåg om han fortfarande har sin jobbiga keps på sig vid det stadiet. Fredrik Strage tassar lite försiktigt kring denna spoiler men planterar ändå frasen “industrialiserad kannibalism” hos de DN-läsare som ännu ej sett denna film. Men innan han kommer dithän hamnar vi förstås i outbacken.
Mina vänner och jag visste att det enda sättet att överleva var att fly till Australien. Där skulle vi slippa den värsta radioaktiviteten [deletia]
DN: Romantisk känsla för undergången
När jag läste det där tänkte jag först att det var Neville Shutes On the Beach (eller åtminstone Stanley Kramers filmatisering från 1959) som hade inspirerat Högstadiestrage till att tänka på Australien som tillflyktsort när det tredje världskriget bryter ut. Fortsättningen av meningen tyder på att det enbart var George Millers halvgamla ökenrulle Mad Max 2 som inspirerat honom.
Men där vill jag trycka på På minuten-knappen för Strage har ju avvikit från ämnet. Ska man tala om undergången så kan man väl inte dra upp sådant som lite nedlåtande brukar kalla postapokalyps, d.v.s. det som är en förvisso tuff men ändock en nystart efter civilisationskollapsen. Det är skillnad på Wagners Götterdämmerung och R.E.M:s It’s the End of the World as We Know It (and I Feel Fine). I On the Beach har ju Australien bara fått ett kort uppskov innan atomvintern kommer och utplånar mänskligheten, till sista didgeridoospelande man. I Mad Max 2 finns ju överlevande människospillror som, tja, har bensin i blodet men ser framtiden an — med viss desperat tillförsikt. Den beledsagande rösten avslöjar redan i början genom sin blotta existens att det inte är ett undergångsdrama vi ska se. På bilden som illustrerar webbartikeln syns för övrigt Kjell Nilsson, Sveriges störste actionskådis, i en scen ur denna film. Sorry Lundgren, Universal Soldier och Ivan Drago är ingenting mot Kjelle i hockeymasken och hans coola repliker, sorgset deklamerade med en svensk brytning som inte skämdes för sig: “I am gravely disappointed. Again you have made me unleash my dogs of war.”
Jo, Strage nämner förvisso ordet “postapokalyptiska” senare i artikeln men begreppsförvirringen förblir outredd. Det handlar mest om att dra upp ett antal filmer med förment undergångstema, mer sällan att ta upp litterära förlagor. Så långt kommen konstaterar läsaren att den vuxne Strage åtminstone har bläddrat i Shutes roman och citerar Eliot som ett proffs och nästan korrekt (”I think were in rats alley” > I think we are in rats’ alley). Men Soylent Green har också en förlaga (Harry Harrisons Make Room! Make Room!). Romanens, och filmens, huvudtema är det idag tämligen överspelade överbefolkningshotet, inte “växthuseffekten” som vissa tycks tro. Däremot skiljer sig roman och film rätt avsevärt. Den mest avgörande skillnaden, och en rätt grov sådan, är att i boken består den futuristiska födan soylent verkligen av soja och linser — som namnet antyder — inte av människokött som blev filmens simplistiska lilla slutkläm. Läs boken istället, mina pleasure units.
Detsamma gäller Richard Mathesons I Am Legend som har filmatiserats tre, snart fyra, gånger (varav en gång i Spanien). Många tycker om The Last Man on Earth och The Omega Man, filmatiseringarna med Vincent Price respektive Charlton Heston i titelrollerna. De har sina sidor men boken är även i dessa fall bättre. Läs den och gör det exprä, innan den nya vedervärdiga versionen med den vedervärdige Will Smith hemsöker din närmaste flersalongsbiograf.
Många tror att Vilddjurets tal är 666 men det är i själva verket 616. Vanföreställningen att siffran är 666 är spridd som få och det förstås långt före Iron Maiden kom in i bilden. Men läs för all del Nils Hanssons lilla utfyllnadsjobb om Maiden och nuffrorna här: DN: Sataniska siffror.
Den äldsta källan vi har till Uppenbarelsenboken anger alltså ett annat tal (Wikipedia: 616) och min gissning varför det har blivit tre sexor efter århundraden av omskrivningar är att det är lättare att minnas och kanske säga — ungefär som svenskar som uttalar det japanska firmanamnet Mitsubishi som “mitchy-bitchy.”
Så skärp er för Satan! Att räkna fel på det här kan få ödesdigra konsekvenser — åtminstone för er som tror på Eddie, gud, numerologi eller andra till denna siffra relaterade vidskepligheter.
Däremot ser DN jättegärna att du läser t.ex. det här.
Fotnot: Den som verkligen vill ha en vägbeskrivning till affären Paris Nytt i Tyresö får söka upp dagens Metro som PDF (sidan 23) men räkna inte med att hitta så många billiga billiga brudar.
Om någon skulle ha blivit hittwinglad från Svenskans artikel om fildelningslagar så ska jag redan nu göra er besvikna för den här posten handlar inte om det utan om en annons längre ner på sidan.
För säkerhets skull har jag en dump också. Det som har fått mig att reagera är förstås den dyslektiska inmatningen som har gett upphov till den nya sammansättningen Alkoholkonsumton i varningsrutan. Alkoholkonsum är, bestämmer jag nu, en eufemism för Systembolaget. Och där är det viktigt att uppföra sig och inte prata på ett olämpligt sätt. Å andra sidan kan det tydligen vara menligt för fostret om man håller en god Alkoholkonsumton under grossessen. Det är inte lätt att leva!
Länken i annonsen går förresten till en reklamblogg med en tävling där ni kan vinna en kamera om ni är tillräckligt fiffiga — och har bälgat i er tillräckligt med just deras rötjut för att få tomma kartonger att experimentera med i fyllan utanför villan.
På reklambloggen återfinns inte alkovarningsrutan vad jag kan se. Det finns säkert någon lag som inte omfattas av bloggar och rödvinskapitalisterna har väl bara med den om de måste.
Varje år ger Shogakukan Inc, ett av Japans största förlag, ut en mangabok om en känd person. En av dem är den svenska sångerskan Lena Maria Klingvall.
DN: Svenska Lena Maria - en japansk storstjärna
Vad jag skulle vilja veta är varför DN:s bilder ur denna manga (bara i papperstidningen, ej på nätet) visar en tecknad serie med koreansk, och inte japansk, text i pratbubblorna.
Och vadå “Inc” förresten? Skulle DN t.ex. ha skrivit ‘Gallimard Inc’ om man nämnt detta franska förlag? Knappast va.
Det är inget problem, svarar bokens författare J K Rowlings, läsare kan skilja mellan verklighet och fantasi.
SvD: Trollkarlslärling frälser själar
Men kan SvD:s skribenter skilja mellan namn som råkar sluta på bokstaven S och namn som skrivits med genitivsuffix?
Det är för övrigt alltid lika roligt när vidskepliga människor känner sig hotade av vanlig, slätstruken fantasy-fiktion (kristnas inställning till böcker av J.K. Rowling) eller deras rädsla för alternativa och mer logiska förklaringsmodeller till deras egna amsagor (Vatikanens parodiska kamp mot Dan Browns mest lästa bok).
Efter att ha gjort som Rick Falkvinge skrev, d.v.s. läst den här drapan: When Democracy Failed: The Warnings of History, har jag tagit mig före att reducera delar av den till en expired/tired-lista som dessutom följer ett slags tidslinje.
Expired: Efter lite tjafs rikskansler och ledare för minoritetsregering följande NSDAP:s 33% av rösterna vid valet 1932.
Tired: Efter lite tjafs president, följande motståndarkandidatens erhållande av en halv miljon fler röster vid valet 2000.
Expired: Terroristattack på riksdagsbyggnad.
Tired: Terroristattack på tvillingtorn.
Expired: Ledaren utlyser krig mot terror (och de människor med rötter i mellanöstern som sägs bekosta det).
Tired: Överbefälhavaren utlyser krig mot terror (och de människor med med rötter i mellanöstern som sägs bekosta det).
Expired: Ledaren börjar åtnjuta den för honom ovana känslan av att vara populär.
Tired: Överbefälhavaren börjar åtnjuta den för honom ovana känslan av att vara populär.
Expired: Läger för tillfångatagna terrorister etableras.
Tired: Läger för tillfångatagna terrorister etableras.
Expired: Anti-terroristlagstiftning som åsidosätter medborgerliga rättigheter trumfas igenom.
Tired: Anti-terroristlagstiftning som åsidosätter medborgerliga rättigheter trumfas igenom.
Expired: Ledaren börjar använda ordet “hemland,” mycket.
Tired: Överbefälhavaren börjar använda ordet “hemland,” mycket.
Expired: Reichssicherheitshauptamt, en myndighet för hemlandets säkerhet etableras.
Tired: Department of Homeland Security, en myndighet för hemlandets säkerhet etableras.
Expired: Ledaren håller i sin retorik fram företeelsen “förebyggande krig” som något bra.
Tired: Överbefälhavaren håller i sin retorik fram företeelsen “förebyggande krig” som något bra.
Expired: Invasion av Österrike.
Tired: Invasion av Afghanistan.
Expired: Invasion av Tjeckoslovakien.
Tired: Invasion av Irak.
Expired: Blitzkrieg.
Tired: Shock and Awe.
Expired: Polen.
Tired: Iran?
Dessvärre finns det inget som skulle kunna fylla ut en tänkt, tredje “Wired”-kolumn, förutom den extrema högoddsaren riksrätt och andra utopiska utvecklingar.
Det hela är en konspiration med syfte att förvirra mig. Vad skulle annars anledningen vara att det finns en regissör som heter Ronny Danielsson, som sätter upp en musikal som heter Fanny? Hade det varit för mycket begärt att regissören Fanny Danielsson hade tagit hand om det? Hon verkar för övrigt högst medveten om denna konspiration eftersom hon har gjort en film som heter Fanny & Ronny - Bakom kulisserna. Och Ronny, vad är det för namn egentligen? Jag vet att författaren Ronny Ambjörnsson har skrivit boken Mitt förnamn är Ronny och han har rimligtvis lodat på djupet om detta smeknamn för Ronald och hur det används i Sverige. Ronny har för övrigt bidragit till konspirationen med sin dotter, även hon författare, som förstås heter Fanny Ambjörnsson.
DN:s blänkare om Ronny Danielssons musikal verkar ej finnas på nätet men där påstår man på olika ställen i den väldigt korta notisen att Danielsson är inspirerad av “den erotiska klassikern Fanny Hill” [av John Cleland] och att han är inspirerad av Erica Jongs Fanny eller Den sanna berättelsen om Fanny Hackabout-Jones öden och äventyr utan att berätta om det finns något samband mellan dessa inspirationskällor. Är man inspirerad av Jong så ingår det för övrigt att man är inspirerad av Cleland eftersom Jong var det; hennes ärende är fiktiv revisionism, därav ordet “sanna.”
Bonuskunskap: Här kan ni läsa en liten artikel som förklarar mitt rubrikval om det inte sa er någonting, Wikipedia: Fanny Adams.
Det var svårare än jag trodde att kora en vinnare så jag utser den roligaste kommunen tills vidare. Säter, som enligt listan försöker profilera sig med “En liten kommun med stora möjligheter,” har också en annan slogan. Den har jag hittat i en officiell turistbroschyr, som finns att ladda ner på kommunens hemsida, och den påvisar en lovvärt självdistanserad humor: Bli tokig i Säter! Helt lysande. Det är kanske annorlunda nu men förr i världen var det bl.a. på Säters mentalsjukhus som rikets sjukaste sinnnen förvarades. Det borde vara kommunens enda slogan. Tack till Roffe som satte mig på det sinnesjuka Säterspåret. Säter har också ett mycket fint vapen som speglar denna image eftersom jag mest tycker att föreställer en man som tänker gå lös på ett påskägg med en väldigt stor hammare.
Jag vill också passa på och tacka de kommentatorer som påpekat att även Södertälje har en alternativ, och anmärkningsvärd, slogan of sorts: Södertälyeah! Täljetokar kan beställa tisha och kepa här.
Dasairedaktionen har bråda dagar och ett sjusärdeles huvudbry när den kommun som är mest dasai ska utses. För det är ju där man hamnar när man börjar studera den räcka pinsamheter svenska kommungummor (som jämställd omväxling alltså) har presterat i sloganväg — utan att få någon vidare kontakt med sina inre copywriters. För inte kan väl någon professionell sloganmakare varit involverad i något enda fall? Här är hela listan!, som det brukar heta på löpsedelsvenska. Svenskan har låtit denna boll börja rulla med några fina exempel i en artikel (SvD: Kommuner är usla på slogans) som alla är lämpliga kandidater men bland vilka When in Europe, don’t miss Skurup står i särklass. När man läser igenom listan slås man av hur desperata i tonen dessa sloganformuleringar ofta är. Bland allt prat om att just den eller den lilla hålan rymmer det goda livet, är barnvänliga, nära eller har möjligheter läser man mellan raderna en enträgen vädjan: Flytta hit! Vi har helt tomma miljonprogramhus i spökkvarter där ni väl kan bo. Snälla!
Eftersom bara Skurup, Stockholm och ett par kommuner till verkar rikta sig mot en utländsk och engelskspråkig målgrupp använder jag detta språk till mina eventuella spydiga kommentarer (som dessutom lagts kursiverade och inom parentes) om de som går vidare till nästa omgång. Slutligt dom meddelas senare. Rösta gärna.
Alingsås — potatisstaden
A som i Arboga (W as in Why?)
Kämpaglöd=Bengtsfors (Freedom is slavery!)
Fördel Boden! Vår fördel är vår styrka! (One fördel too many)
Bollebygd — Kommunen där vi bor bra och lever länge
Enköping — Sveriges närmaste stad
Essunga — liten, lantlig, lycklig (Loopy)
Fagersta — Här får du livstid (Ouch!)
Filipstad — Bra mycket bättre (Better than what?)
Goa Göteborg, Lilla Paris (Both Goa and Paris are actually bigger than Göteborg)
Hallstahammar — Bo hos oss
Halmstad — staden med tre hjärtan (So you’re like Freak Town?)
Haninge kommun både vill och vågar
Heby — Mitt i allt
Hällefors — Ståltid och måltid (Steel time???)
Karlsborg — Sveriges reservhuvudstad (Who knew?)
Kristianstad — Spirit of food (Sweet Jesus!)
Landskrona — Staden i vinden (Straight outta Miyazaki)
Lekeberg — Lika trevligt som det låter
Malung — 41 kvadratkilometer med utveckling
Malå — he som hänn he hänn hänna (Say what?)
Nora — Så liten stad, så mycket smak
Nordmaling — Mittens Rike
Nynäshamn — Frihet att utvecklas (The legend unfolds)
Orsa — Dalarnas Riviera
Orust — den stora ön i väst (Three-piece suits are so 90s)
Piteå — året runt, dag som natt (Boring at all times)
When in Europe don’t miss Skurup (Instant classic)
Smedjebacken — Eko mot framtiden (Fight the future)
Stockholm — The capital of scandinavia (Default winner?)
Surahammar — För barnens skull
Svenljunga — att upplevas tillsammans
Söderhamn — Den lilla staden. Den stora naturen. Den nya andan.
Södertälje — kringelstaden
Tibro — Sveriges Möbelcentrum
Trivsamma Tyresö — allas vårt ansvar (Leave me out of it please)
Uppsala — Tillväxt varje dag sedan 1286 (Keeping tabs, eh?)
Vingåker — En promille kan inte ha fel!
Vårgårda — Center of Innovation
Vänersborg — Birger Sjöbergs stad
Ja, i Ystad
Åsele — Dit vägarna bär (What about Rome?)
Ängelholm — Land och hav. Liv och lust.
Örnsköldsvik — möjligheter, handlingskraft, mångfald
Östersund — Livskvalitet ingår (batteries NOT included)
Östhammar — Storstaden på bekvämt avstånd (At arm’s length)
46 kandidater (av de 151 på marknadsforing.se:s lista) som snart ska bli en. Hjälp oss gärna att bestämma oss genom att rösta eller tycka till i kommentarerna. There can be only one!
Ja, jag vet; det hade varit roligare att skriva “Visste du att Yma Súmac egentligen heter Amy Camus och kommer från Brooklyn?” men det ryktet är tyvärr inte sant. Den trista sanningen om denna 3-4-5-oktaviga sopran är att hon är en inkaprinssessa som legat infrusen i ett isblock och upptinades av nazistiska vetenskapsmän på fyrtiotalet (eller var det Zarah Leander? (som alltså inte egentligen hette Haraz Red-Nael och var en judinna från Brooklyn. (Vem var egentligen judinna från Brooklyn? Lauren Bacall förstås fast hon hette egentligen Betty Perske!))). Däremot har jag bevis för att Yma är en trädkramare. C:a 2′45″ in i denna trolska föregångare till El laberinto del fauno kramar tanten ett träd, strax efter att hon har försökt utrota en papegoja med sin gutturala basröst (och göra den till en ex-papegoja, etc.).
Fotnot: amY camuS baklänges är aktuell i svenska TV-apparater med sin sång i en exotisk reklamfilm för en glass.
Bonuskunskap: Visste du att Lauren Bacall och Israels president Shimon Peres är kusiner?
Det känns logiskt att i det här sammanhanget loop-länka till en post som länkar hit, en post där Stationsvakt tar upp kooperationens bortsjabblande av sin fina logotyp, dess eviga symbolvärde till trots. Men man måste visa misskund, de som har makten begriper inte bättre. De är som myrorna som tar sig fram längs möbiusbandet på Eschers teckning. De tror att de ska komma fram till ett slut där någon ger dem cred för deras osentimentala men ack så klantiga tilltag att byta ut evighetskringlan på Katarinahissen mot bokstäverna C, O, O och P och några färgglada rutor men dithän kommer de aldrig. Precis som de tecknade krypen.
Busringning-som-underhållning kan fungera på radio och skiva men i TV??? Sitta och kolla på Bosse Parnevik när han låtsas hålla sig för skratt medan han ringer upp en kändis och låtsas härma en annan? Nej tack.
Brittiska Fonejacker lyckas därför att man kombinerat en talangfull busringare (Kayvan Novak) med rapp terrygilliamsk animation samt med enstaka inslag av dold kamera. Hur rolig är då Kayvan Novak? Om skalan har Hassan på marken och Kalle Sändare uppe i stratosfären så håller han sig i luften med den äran och lyckas ibland stiga upp för att nästan vidröra Ternbergs surrealistiska genialitet. Helt klart ska han ha plus för att han inte visar visar nunan när han ringer utan är antingen i bild maskerad med terroristhuva eller, vilket är vanligast, ger röst åt något av de animerade fotografierna.
Här är innehållet i det första programmet som sändes i Storbritannien den 5 juli efter en hel del snack och senareläggningar.
Allra roligast i sin simpla humor är kanske Mr. Doovde som uttalar konsonantförkortningar som vore de akronymer. Bilden föreställer den animerade gestaltningen av en stackare som vill sälja sin Maserati eftersom han ska flytta till Sverige och blir uppringd av Novak som för dagen pratar som någon som vill vara en amerikansk gangster.
Det här kanske vore något för några lättinspirerade svenska TV-kreatörer att kopiera.
Här kommer ett eko av bilden i den förra posten om porrpalatset. Likheten går djupare än bildernas komposition. Båda verksamheterna handlar om att folk ska betala tredje part för att kunna “träffa nya vänner” (ni minns att det inte bara handlade om passiv porrkonsumtion, va?). Men Parships “psykometriska test” är förstås gratis, precis som scientologernas berömda personlighetstest. Det är först senare man börjar prata om premiummedlemskap, eller dyra kurser i scientologernas fall.
Erfarenhet på aktuell nivå
Prof. Dr. Hugo Schmale har utvecklat PARSHIP-testet och reglerna för att analyserar profiler. Systemet baserar sig på erfarenhet från mer än 40 års relationsforskning och uppdateras kontinuerligt.
Hmm… Parship har inte bara tveksam behandling av svenska språket och en testutvecklare med tyskt namn utan även en mer franskt namngiven psykolog som premiummedlemmarna kan ringa (!) eller maila och få personliga svar. Här är ett exempel på en fråga som hon påstås ha fått:
När man träffas på en sajt och allt känns bra, men man är mycket misstänksam av sig. Vad ska man ställa för frågor för att bli säkrare på att personen är snäll och ej vill en illa på något vis, fysiskt eller psykiskt?
Parship.se: Relationscoaching
Där fick ni en länk också. Stackars människa som först går och blir premiummedlem och sedan börjar oroa sig för att råka illa ut. Om “Sara” finns alltså. På alla sina sajter försöker Parship på olika sätt stilla oron bland presumtiva kunder för att råka ut för, jag vet inte vad… onda människor? Det visar sig nämligen att Parship finns även i Tyskland (som man ju börjar misstänka när man hör talas om “Prof. Dr.” Hugo Schmale). Jag testade att byta ut “.se” mot andra toppdomäner och fick läsa hemsidan på diverse språk. Även i Danmark, Storbritannien, Frankrike, Irland och Nederländerna har man lokaliserade versioner av hemsidan. Toppdomänerna för Polen och Tjeckien leder dock lite oroväckande till tyskspråkiga sidor. Och “.ru” verkar vara helt namnnappat och går till en sida som påminner mest om Snyggast.se eller motsvarande.
Det finns dock mindre skillnader i hur deras testimonials är utformade. Namnen är i båda fallen fingerade men i de tyska “Erfolgsstorys” visar sig de nöjda kunderna inte med ryggen mot kameran som i Sverige.
Slutligen vill jag göra mig till tolk för allas känslor och säga till Parship:
Fy kringlan vad er logga är lik Konsums klassiska gamla möbiusremsa!
Det här porrvideohaket får mig alltid att tänka på en David Bowie-låt där han sjunger (om jag tillåts göra en liten ordrockad):
Don’t you wonder sometimes
’bout sound and blue, blue electric blue vision
Under en period i mitt liv hände att jag ofta passerade detta mystiska ställe där man aldrig såg någon gå in eller ut. Jag önskar att jag hade sett mig själv gå in så att jag dels hade stillat min nyfikenhet och dessutom nu kunnat bära vittne om det som försiggår där inne. Men det gläder mig att stället finns kvar ett decennium senare. Det gläder mig också att de har “multivideokabiner,” vad det nu är? Att det handlar om porr, och numer tydligen också swingorgier à la Raymond och Maria, framgår väl inte helt tydligt av annonsen ovan. (Jag ber för övrigt om ursäkt för att det skannade pappret är texturerat, någon som inte är jag har bokstavligen haft tidningen med sig i duschen). Lägg också märke till att man har öppet till klockan 6 på lördagsmornarna. Man får hoppas att de 800 kvadratmetrarna golv svabbas ordentligt under de sex timmar det är stängt fram till lördag middag.
Det närmaste vi kommer en hemsida är detta där följande poetiskt gåtfulla sentens är hämtad:
# 127 programs lyxmultivideokabiner anonymt från 5 kr, mixad film, dvd kvalité
Det är DVD-kvalitet men alltså något annat format som man inte vill namnge? Här har dessutom kabinerna fått förledet “lyx-” och jag känner att peppen växer inom mig. Hur kan man motstå något som är “anonymt från 5 kr”?
Men ser det inte ut som den blonda människan står i begrepp att knäcka nacken på den dumflinande mörkhåriga på bilden?
Halloj, Gabriella Håkansson! Jag läser att du skriver i dagens Dagens Nyheter:
I den kristna världen är tretton ett otursnummer, eftersom det var den trettonde lärjungen som förrådde Jesus.
Dagens mystiska datum
Den trettonde lärjungen var alltså Judas Iskariot? Vilka var de andra tolv? Hur jag än räknar får jag dem bara till 11. Är du säker på att du inte menar att man var 13 vid bordet vid den ultimata supén och att Judas I. var den som kom sist?
Förresten, har du tänkt på att dina namn består av 9 + 9 bokstäver? Och om du har ett mellannamn som också består av nio bokstäver, exempelvis Bimbolina, så får du inte bara punkinitialerna GBH utan också den punkiga sifferkonfigurationen 999. Och vad blir det uppochnervänt? Ja, inte blir det vilddjurets tal, ity det är 616.
P.S. 7kt bra artikel! (Obs. 1r0n1)
Det var oundvikligt; förr eller senare hade det hänt. Det jag fascineras av är att de lät bli att allitterera “badvattnet” med ordet bajs. Rubriken i papperstidningen, alltså det de “toppar ettan” med, är krigsrubrikerna: Avföringen rinner rakt ut i badvattnet (Stockholm City: Ångbåtar tömmer sina toaletter i badvattnet). Vilket scoop, Stockholm Shitty! (Puns most soitenly, and soilingly, intended).
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
| M | T | W | T | F | S | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Jun | Aug » | |||||
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||