DASAI

Har man inte koll (eller om man inte ens orkar slå upp det på nätet) så får man väl gissa. DN skriver om mannen som utförde massakern i Montreal:

På bloggen identifierade han sig själv som “East Indian”, vilket kan betyda östra Indien eller Bangladesh.
(DN - Nyheter - Gärningsmannen i Montreal “hatade mänskligheten”)

Det kan det göra. Men det tror jag inte i det här fallet. I den engelskspråkiga världen har man för det första inte olika ord för indier och indian utan båda heter samma sak. Dessutom brukar uttrycket East Indian användas som en geografisk motvikt till saker som har med Västindien att göra, alltså de karibiska öarna. Uttrycket föredras av många utflyttade indier framför de laddade stavelserna i ordet Indian och är tydligen särskilt vanligt i Kanada där just denna tragiska händelse utspelade sig.

Bra att någon tar tag i det här. Inte för att jag förstår vad karln säger men han säger något i alla fall och de verkar ju vilja sålla ut människor med språkkrav som vapen. Vilket ju är toppen, om man vill slippa folk som kommer långt bortifrån. Ju längre bort dessa losers kommer ifrån desto fattigare tenderar de att vara nämligen och desto svårare har de att lära sig svenska. Rena rama pekande-dörrvakt-på-Spyan-takterna med särbehandling på socio-lingvistisk grund. Drömresultat på söndag: 3,9 procent till Folkpartiet opportunisterna. Soffan kallar, liberaler.

Ni känner till filmtypen dokumentärfilm. Det finns låta-kameran-rulla-plain-vanilla-dokumentärfilm samt en uppsjö av avarter: porrfilmer, iscensatta robertflahertyska dokumentärer, stumdokumentärer och animerade dokumentärer (ja, faktiskt). Det finns till och med blinddokumentärer, eller radioreportage som de också kallas. Men jag gissar att ni inte hade någon aning om att det finns dokumentärteater. Alltså inte dokumentärfilmer som handlar om teater utan teater som är dokumentär. På Halmstads teater kommer man inom kort att spela Asiat i Spat, som enligt vad DASAI erfar är en högst dokumentär skildring av det japaninfluerade spa:et Yasuragi i Hasseludden. Thomas Petersson och Johannes Brost är de mest namnkunniga i ensemblen och bland de övriga medverkande bör man tydligen lyfta fram Tobias Persson. “Tobias Persson gör en bejublad comeback i rollen som den asiatiska kyparen Ling,” som Ticnet skriver inte så lite kerstinhallertskt månaden före premiären. Det hela ska vara resultatet av en i det närmast günterwallraffsk approach när upphovsmännen besökt Yasuragi, eller åtminstone dess hemsida.

Produktionsbolaget bakom denna dokumentära milstolpe heter märkligt nog 2Entertain. Det vet ju alla: riktiga dokumentärer ska ge träsmak, inte vara underhållande.