DASAI

Man märker att något är i görningen redan på långt avstånd. Först tror man att Ladugårdsgärdet förbereds för en ny musikfest à la de gamla Gärdesfesterna då Träd, gräs och stenar spelade och majspiporna med FNL-tobak gick runt bland kärleksfulla musikälskare. Men kan det verkligen bli en “försommar of love” med ett brutalt stålstängsel mitt i gräset? Och vad är det för musik det handlar om när banden heter saker som Minegarden, Contamination Control Module, Minhundar och Väpnad strid? Är det rasserockfestival på gång? Sedan trillar poletten ner: det är är inte några bandnamn, det är festliga programpunkter för hela familjen när försvaret visar upp sin nya sida. Ni vet, inte sitta hemma längre och vänta på att ryssen ska komma utan hänga på när det fajtas bland brinnande oljekällor i ökenklimat. Eller något. Helt klart är att man tagit fram en ny uniform för ökenbruk, en symbolhandling så god som någon. Antagligen avser man att hjälpa suveräna folk i andra världsdelar som attackeras av teknologiskt överlägsna fiender som är ute efter deras naturresurser.

Det smaklösa jippot går under det smaklösa namnet Swedish Battle Camp och nog kommer det att vara camp alltid. På scenen kommer synas och höras inte bara tuffa militärer utan också Sveriges, och kanske världens, hårdaste person: Stefan Sauk som jämte Joe Labero och Charlotte Perelli kommer att framträda. Robert Wells ska förvånande nog inte vara med. Här är länken för den som inte kan bärga sig längre: Försvarsmakten / Försvarsmaktsdagarna.

Besökare är välkomna fram till soldaterna, att fråga vad det är de har på sig och hur det fungerar.

Jag har ju hört att det är vanligt med raffset under grabbarnas uniformer. Äntligen ska man få visshet!

Skyddsmasker, så kallad ”gasmask”. Prova och se hur det känns.

Inträdesavgiften tillbaka om den inte håller tätt mot sarinet?

Swedec är de som hjälper till att röja minor runt om i världen. Swedec är bland de bästa i världen på den här svåra uppgiften. Hos Swedec får du både se uppvisningar och prova en del själv.

Det enda jag kan säga om du ska “prova en del själv” är var försiktig så att du inte blir av med en del av dig själv. Om du redan har dåliga erfarenheter av minor så håll hårt i protesen när Joe Labero är i närheten.

Swedish Battle Camp levandegör förändringen

Swedish Battle Camp markerar Försvarsmaktens nya internationella inriktning och vårt samarbete med andra försvarsmakter. Syftet med evenemanget är att öka svenska folkets intresse och kunskap om Försvarsmaktens verksamhet och den stora förändring som sker.

På Swedish Battle Camp får besökarna under en heldag ta del av ett digert program med bland annat mark-, sjö- och flygstridsuppvisningar.

Vi får hoppas att vare sig regn eller JAS-plan faller från himlen denna dag.

Jag skrev om listor och Fokus nummer 16 här och hade tidigare idag svårt att hålla mig för skratt när jag satt på Copa och läste i nummer 17 att Fokus vill att läsarna ska skicka in sina egna listor. De listigaste läsarna “publiceras i tidningen” och vinner en årsprenumeration. Ålrajt, Fokus, här är min lista. Ni får hitta på rubriken själva.

1. Time
2. Newsweek
3. Pretty Vacant
4. Pretty Vacant
5. Pretty Vacant
6. Pretty Vacant
7. Pretty Vacant
8. Pretty Vacant
9. Pretty Vacant
10. Fokus

Nu vet jag lätt vad jag ska bränna stålarna på när jag nästa gång har samlat in 2780 burkar och pantat dem. Jag ska gå raka spåret till Sturebadet och med stadig stämma boka en Samezen. (80 min. 1.390:-)

Vad det är? Ja, egentligen skulle jag kunna sitta här i timmar och berätta vad det inte är. Men så här skriver Sturebadet på sin hemsida:

Turkisk saltpeeling med eucalyptusolja. Rogivande örtbad. Avslappnande massage med varma stenar och lugnande aromatisk olja. Ingår även en lätt ansiktspeeling.

Metro (veckotidningsvarianten) tror att första delen av namnet på behandlingen har med Nordkalottens urinvånare samerna att skaffa. En enda sak tyder också på det: att det lär ska spelas jojk under behandlingen. Eller så är det någon massör som jojkar lajv medan det knådas. Hur som helst har jag svårt att tänka mig något mer avslappnande än just jojk. Ja, det skulle vara Diamanda Galas då. Annars så ligger det ju nära till hands att tro att “same” kommer från samma språk som slutledet “zen.” Men det blir konstigt för “same” betyder ‘haj’ på japanska och det känns inte så relaxande att tänka på sylvassa hajtänder medan man får en ansiktspeeling. Det känns inte så “rogivande” med “zen” heller för den delen om jag tänker på metoden att väcka folk vid zazen medelst slag med en träpinne.

Dasai förordar: Spola jojken och döp om behandlingen till “Samisen” samt flyg in en tvättäkta (viktigt inne på ett bad) geisha som kan sitta bredvid och ackompanjera den turkiska saltpeelingen på just detta banjoliknande stränginstrument klätt med hund- eller katthud.

Bonuskunskap: Den japanska sammansättningen samehada, är ett uttryck som bokstavligen betyder ‘hajhud’ och i överförd bemärkelse ‘narig, skrovlig hy.’

Om dryck
Denna vecka testar killarna xxxx, undersöker nnn samt xxxx på yy.

Denna poetiska mening syns i ett grönbeige fält på minst tre sidor i den nya veckotidningen Metro, ej att förväxla med den till formatet aningen större tidningen Metro som kommer ut sex dagar i veckan och har samma ansvariga utgivare. Fredagar är dagarna när det kommer ut två olika Metro och söndagar kommer ingen alls. Men i snitt blir det en Metro om dan, per vecka, medan Stockholm City bara har 0,7 Stockholm City i veckodagssnitt. Inte illa pinkat, Pitkänen.

Jag undrar hur det går till när Lage Stone och Hans Rooth skriver artiklar. Skriver de varannat ord var eller är det så att en forskar och en skriver? I senaste DN - Bostad (klicka inte, DN är totalanala när det gäller att lägga ut redaktionellt material från den här bilagan) gör skribentduon ett miniporträtt av den danska hylldesignern Peter Lassen och hans hyllsystem Montana. Texten är inte anmärkningsvärd egentligen. Det jag hänger upp mig på är att läsaren inte får se den hyllade hyllan. Den enda bilden — där Lassen är i fokus, bokstavligen — visar ett solbränt och rynkigt danskt designerfejs och så något som ligger i extrem oskärpa i bakgrunden. Är det den lovsjungna Montana-hyllan? Antagligen men Bo Westmar förbjude att läsarna ska få se en enda liten frimärksbild med någorlunda godtagbar skärpa på hyllan texten handlar om. Så gör vi inte tidning 2006.

DN - Kultur - Beatles överklagar Apple-dom:

[Apple Corp.] stämde Apple Computer för att företaget använder äppel-loggan i sin marknadsföring. Enligt Apple Corps stipulerade avtalet från 1991 att logotypen endast fick användas så länge musik inte ingick i innehållet. 2001 började så Apple Computer via sin tjänst Itunes att sälja musik över nätet.

Jag döper tillfälligt om mig till Sergeant Pepp och ber att få vidarebefordra till den så kallade “Läsekretsen” följande kungörelse: Det bråket gäller är namnet, inte loggan. Man kan tycka att ska det här vara något för vuxna miljardärer att bråka om… och det kanske det ska! Överenskommelsen från 1991 är hemlig så vi kan bara spekulera men jag tror inte att Apple hade en aning om att de efter dussinet år skulle vara i samma bransch som Apple och kränga musik. Och det tror jag inte Apple heller hade på känn.

Ni såg att det blev lite förvirrande bara i det lilla stycket, va? Förväxlingsbart nästan. Jag håller på Sir Paul, den enda beatle som är något att ha, förutom den coole Ringo, mannen vars namn till och med betyder ‘äpple’ på japanska. Utan McCartney skulle Beatles inte haft någonting att komma med. De Lennon-McCartney-kompositioner som egentligen är hans (ledtråd: han sjunger) är såklart de bästa medan John Lennons, med sina förment djupa texter, jag både kan ha och mista.

Uppdatering: Jag backar lite. Det verkar vara faktiskt fokus på just loggan i rättstvisten och inte namnet som jag hört för länge sedan. Antagligen gick det inte att få ensamrätt på ett så vardagligt ord så man tvingades ta till något annat när man stämde. Men att det är en konflikt om det identiska namnet som ligger i botten för just detta äppelkrig tvivlar jag inte på.

Alla som har tröttnat på TV-serien Lost men fortfarande tittar på sörjan räcker upp en hand. Liksom Jimmyroq tror jag inte att en sådan idé uppkommer ur tomma intet hos några amerikanska TV-kreatörer av idag. Vol 714 pour Sydney är Jimmys förslag till inspirationskälla, och varför inte? Själv har jag tänkt i lite andra banor. Till att börja med så har vi klassikerna, H.G. Wells’ The Island of Dr. Moreau och Jules Vernes L’île mystérieuse om skepps- och ballongbrutna som hamnar på mystiska öar där maskiner eller andra utslag av mänsklig vetenskap lurar i vassen. Dessa böcker har förstås några år på nacken och tillhör inte de rigueur-läsning för unga nördar i vår tid men de fanns som Illustrerade Klassiker och som sådana, eller som sina filmatiseringar, låg de troligen i bakhuvudena på Losts upphovspersoner som ett slags litterär flaskpost från 1800-talet. Wellsromanen har ju inte bara gett upphov till diverse mer eller mindre bra adaptioner utan också inspirerat till texten i Devo-låten Jocko Homo. Även om vi ännu inte har fått någon förklaring till isbjörnen m.m. så är nog Verne-romanen nog den av de två som är mest lik Lost, inte minst för att de strandade ballongfararna också har med sig en hund.

Bröderna Millers spel Myst är en annan tänkbar inspirationskälla. Mystiska ledtrådar i underjordiska anläggningar som man lyckas komma in i efter visst besvär förekommer ju i båda.

Men det som jag tycker Lost på vissa sätt liknar mest är inte ett ödrama utan ett floddrama. 1971 skrev Philip José Farmer sitt mest berömda verk To Your Scattered Bodies Go som sedan skulle få ett antal uppföljare, varav åtminstone tvåan höll stilen någorlunda. Handlingen är i korthet: Alla människor som någonsin har levt på jorden från tidernas begynnelse och fram till c:a 1983 återföds oförklarligt 20 år gamla på en konstgjord värld som består av en enda lång floddal. I de första två böckerna försöker upptäcktsresanden Richard Francis Burton respektive författaren Mark Twain ta sig till flodens källa för att få svar på varför de har hamnat på denna plats. Det här låter kanske inte så likt Lost men det finns paralleller. Det finns nämligen “others” bland den återuppståndna mänskligheten, spioner som huvudpersonerna identifierar och hotar att misshandla om de inte får svar på sina frågor. Lägg till återblickar från jordelivet och att människor som var sjuka när de dog har blivit friska på flodvärlden så kommer Lost-vibbarna så smått.

Däremot verkar man lyckligtvis inte ha inspirerats särskilt mycket av William Goldings Lord of the Flies. Samma sak kan tyvärr inte sägas om Sven Wernströms politiskt korrekta skärgårdsversion, De hemligas ö, som också TV-serialiserades 1973 i regi av Janne Halldoff.

Ska man behöva stå ut med TV 4:s nya giv, att en dramaserie oupphörligen ska störas av groteskt uppmixade bingbång-signaler som annonserar resultat i olika fotbollsmatcher med text som lägger sig över bilden man tittar på? Måste man, mitt under TV-tittandets sakrament, bli påmind om det finns människor som spelar eller tittar på fotboll? Naturligtvis inte. Man ska börja ladda ner TV-serierna istället. Då slipper man ju också de amatörmässiga översättningarna, reklamen och puffarna för fyrans övriga skämt till programutbud.

Svårt att hitta på något att skriva om? Fyll ut sidan med en meningslös lista! Brist på uppslag inför årets sista nummer? Inga problem, fyll hela tidningen med “årets bästa/värsta-listor,” ett gammalt beprövat knep i tidskriftssverige. Orkar du inte ens hitta på saker till en poänglös lista. Inte heller något problem: galvanisera läsekretsen till lite interaktivitet och fyll sidorna med läsarnas listor. Finns det egentligen något intressantare att läsa än en lista över de bästa Maiden-låtarna författad av “Eddie” i Finspång?

Det är inte journalistik. Det är istället för journalistik, eller istället-för-journalistisk (med betoning på Ö:et). Inte ens i DN:s kulturdel slipper man undan listorna. Filmjournalistik anses tydligen extra lämpligt att förpacka på detta tramsiga vis.

Vilka annonser som helst är roligare att läsa än istället-för-journalistik.

Veckotidningen Fokus är den enda tidning som har nämnt min blogg, såvitt jag vet, och jag måste dessvärre återgälda uppmärksamheten eftersom man har haft den dåliga smaken i det senaste numret att fylla ut tidningen med sektionen “Fokus listar,” två sidor dravel. Det som irriterar mig mest är utan tvivel en lista med amatörmässigt sammanställda fakta om Japan med den pinsamma förevändningen att Junichiro Koizumi har besökt Sverige. Här är två av punkterna från dessa “Japanska favoriter”:

2. Tokyo
Nästan alla varumärken känns igen, men samtidigt görs damskorna bara i tre storlekar: S, M och L (jo, det är sant). Ställ dig vid en korsning i Shinjuku och upplev myllret.

Nej, min bästa okända Fokus-medarbetare, det är inte sant. Japanska skostorlekar — för både män och kvinnor — uttrycks i centilong, alltså hur lång foten är i centimeter. Det finns flera bredder. Japanskorna har, i välsorterade skoaffärer, att välja på c:a 16 storlekar i spannet 21-31 centimeter och åtta bredder från A till EEE.

4. Matsushima
Skärgården på Honshu är en av Japans vackraste sevärdheter: 1600-talspoeten Bashou Matsuo blev så hänförd att han bara lyckades få ur sig en enda dikt. Den lyder: “Matsushima, Ah! Matsushima! Matsushima!”.

Ähum, poeter som Bashô var väl kända för att kondensera sina upplevelser i väldigt korta dikter så det där “med bara en dikt” låter inte anmärkningsvärt. Grejen var snarare att det var så himla vackert att poeten blev “stum” och bara kunde upprepa ortens namn tre gånger. Det var förresten inte Matsuo Bashô som skrev den där dikten, författaren heter Tawarabo. Men ni har hört talas om haiku, hoppas jag, diktformen med 5-7-5-konfiguration av stavelser i tre rader. Det ni citerar ser ut som en direktöversättning till engelska (på svenska heter det “Åh”) utan hänsyn till stavelserna. Så här går den i romaniserat original:

Matsushimaya
Aa Matsushimaya
Matsushimaya

Matsushima ligger inte “på Honshu” utan i länet Miyagi som ligger på huvudön Honshus nordöstra kust. Fan, jag borde ha blivit geografilärare.

Jag undrar vad Tele2 internt kallade de gula småtomtarna man skräpade ner städerna med. Leif?

Tidningarna rapporterade lydigt om det gula småfolket som alltså var ett reklamstunt för Tele2:s IP-telefoniföretag Parlino, som — visar det sig — är en oblyg rip-off på Skype, hela konceptet rakt av. Men det verkar inte ingå bildtelefoni för närvarande, till skillnad från Skype. Själv kan jag inte prova för Parlino finns inte i macversion än. Det går heller inte att köpa lokaliserade telefonnummer i andra länder än Sverige och Luxemburg. Yippee, just det storhertigdöme jag får flest internationella samtal från. Prisuppgifterna är aningen inkonsekvent framställda:

You can also send SMS (text messages) for only 7p to any mobile phone - anywhere in the world.

“7p”? Andra priser ges i euro eller “eurocent.” Det verkar som en brittisk lansering är nära förestående. Look out for yellow gnomes!

Inkonsekvent är väl också det grafiska uttrycket som rimmar illa med den lille gule. Jag tänker på den gröna långsmala silhuetten av bruden med Angela Davis-burr och det glada lilla E:et. (E som i Parlino?) Jag undrar också varför Parlino på sin pressida har en så ful bildfil på sin VD Marcus Nylén. Se honom här in all his glory, alla 2589x1613 pixlarna. För det första är han rödflammig och har tomtegula tänder, vilket hade varit lätt att åtgärda med datorns hjälp. För det andra är hans feja oskarp. Fotografen har valt att ställa in skärpan på hans randiga kavaj, som jag f.ö. har retuscherat bort här nedanför.

Skype har ju ett rejält försprång så jag hyser en viss skepsis inför Parlinos möjligheter att utskåpa Skype. Men om jag kan köpa ett telefonnummer i Japan så kanske vi kan göra affärer, Marcus.

Vår sextioårige regent har uttalat sig om nordiskt samarbete i Vasabladet, rapporterar Expressen. (Kungen vill samarbeta - så in i Norden)

Liksom xvi tycker jag att det nordiska samarbetet borde stärkas. En rätt självklar grej vore i det sammanhanget att avskaffa pinsamheter som monarki i de tre skandinaviska länderna och välja en gemensam pohjolan presidentti som skulle få lite mer pondus i internationella sammanhang.

När ett ord lånas in till ett språk får det sällan exakt samma innebörd som i källspråket. Ofta lånar man in det i en betydelse och struntar i eventuella andra betydelser ordet kan ha. Ett exempel är det engelska ordet smart som lånats in till både svenska och japanska men fått olika betydelser. I Sverige handlar det om intelligens och i Japan att man ser ut på ett visst sätt (jämför med svenskans smärt).

Verbet traffic har ing-formen trafficking som är ett annat, aktuellt exempel. På engelska är det ett ord utan inbyggd koppling till könshandel och människosmuggling, till skillnad från den utarmade betydelse ordet fått på svenska. På engelska måste man nämligen specificera vad det är som man illegalt handlar med och det kan alltså vara annat än människor. Det här borde inte komma som en chock för någon som sett långfilmen Traffic (eller det överlägsna brittiska originalet Traffik) som ju inte har så himla många beröringspunkter med Lukas Moodyssons indignationsdrama Lilja 4-ever direkt. Den begränsade kunskapen av vad ett låneord betyder på källspråket kan rentav leda till viss förbistring när man talar med någon på detta språk.

“You must boycott the vörld cup in såcker!”
“Why on earth would I want to do a thing like that?”
“Because of trafficking. In Sviden vi are against trafficking, are not you in England?”
“I beg your pardon, trafficking in what?”
“You dån’t know what the vörd means?”
“Yes, I do know the word. Are you talking about drugs?”
“No! Trafficking!! When girls from Eastern Europe are forced to prostitute themselves.”
“Oh, I see, white slavery. Yes, in Britain we’re also against ‘trafficking.’ Who wouldn’t be? But please explain again what this has to with football.”

Det här är kanske något att tänka på också om man ska nämna företeelsen på en engelskspråkig hemsida:

Trafficking is the third largest illegal marked in the world (after drugs and weapons).

(Psst, Norwegian Aid, man kan syssla med trafficking när det gäller droger och vapen också. En “illegal market” utgörs av “trafficking.”)

Detsamma gäller om man vill skicka Katharine Hamnett-inspirerade budskap till fotbollsfansen, som Pernilla Ståhl i Kristianstadsbladet:

Men den här sommaren vill jag se landslag i tröjor med texten “Stop trafficking”

(Nu tror jag förvisso att Ståhl ställer sig avståndstagande även till andra typer av illegal handel men det framgår av hennes kolumn att det är just sexslaveriet hon vill åt)

I brist på något nytt och fräscht att skriva om bloggar jag om en av mina egna gamla poster där jag bl.a. tog upp ordet miljardprojekt. Det slog mig att även detta projekt kommer att ge upphov till en ny svensk sociolekt, som antagligen får namnet miljardsvenska, när så många studenter ska samsas under samma tak. Miljardsvenska kommer att påminna om den så kallade miljonsvenskan och kan sägas vara en vidareutveckling, för att inte säga ett renodlande, av den. Här kommer dagens post en gång till, fast på miljardsvenska. Varsågod.

(Lägg för övrigt märke till hur etablerat ordet “miljonsvenska” ser ut i artikeln i svenska Wikipedia — som artikeln ser ut just idag åtminstone, den kan ju ändras av vemsomhelst, närsomhelst — till skillnad från i svensk media där ordet enbart används av Gringos redaktion)

Miljardsvenskanish kommerish, ärish duish redoish?

Iish bristish påish någotish nyttish ochish fräschtish attish skrivaish omish bloggarish jagish omish enish avish minaish egnaish gamlaish posterish därish jagish blish.aish. togish uppish ordetish miljardprojektish. Detish slogish migish attish ävenish dettaish projektish kommerish attish geish upphovish tillish enish nyish svenskish sociolektish, somish antagligenish fårish namnetish miljardsvenskaish, närish såish mångaish studenterish skaish samsasish underish sammaish takish. Miljardsvenskaish kommerish attish påminnaish omish denish såish kalladeish miljonsvenskanish ochish kanish sägasish varaish enish vidareutvecklingish, förish attish inteish sägaish ettish renodlandeish, avish denish. Härish kommerish dagensish postish enish gångish tillish, fastish påish miljardsvenskaish. Varsågodish.

(Läggish förish övrigtish märkeish tillish hurish etableratish ordetish “miljonsvenskaish” serish utish iish artikelnish iish svenskaish Wikipediaish — somish artikelnish serish utish justish idagish åtminstoneish, denish kanish juish ändrasish avish vemsomhelstish, närsomhelstish — tillish skillnadish frånish iish svenskish mediaish därish detish enbartish användsish avish Gringosish redaktionish)