DASAI

Iförd palestinasjal, Svenska Bostäder-hjälm och en klatschig orange skolpolisväst går Stockholms “mayor” Annika Billström husesyn i skrapans visningslägenheter, med DN:s dokumentarister i släptåg.

På torsdagen var det pressvisning av miljardprojektet i kvarteret Gamen och intresset var stort.

Med fallisk pondus reser den sig över Götgatsgyttret — den gamla skatteskrapan — med sina raka linjer och ekon av nitiskt fögderi i korridorerna. De nya studentlyorna tycks vara avsedda för heterosexuella hyresgäster. På bilden ovan syns ett sovrum med en dubbelsäng. På väggen har Svenska Bostäder förtjänstfullt markerat på vilken sida kvinnan respektive mannen ska sova. Av någon anledning använder man kinesiska tecken. På bilden ser man också ett kompendium ligga på sängen. Gissningsvis beskriver den tillåtna samlagsställningar.

Miljonprogrammet = när det tokbyggdes många fula hus under bostadsnödens 1900-tal med det uttalade målet att skapa en miljon lägenheter.

Miljardprojektet = när en utrangerad barskrapa i kvarteret Gamen byggdes om till 600 studentbostäder för en miljard kronor ett halvsekel senare.

Fotnot: Svenska Bostäder tycker att kvinnan ska ligga till vänster.

När man talar om nya ord som importeras till svenskan brukar man ofta exemplifiera med ordet guzz, se exempel hos SVT. På vissa håll påstås detta ord vara av kurdiskt ursprung och betyda ‘flicka.’ Publicisten och vinnaren av Stora journalistpriset Zanyar Adami hävdar å sin sida att ordet kommer från turkiskan. Adami har ju kurdisk bakgrund så han vet kanske vad han talar om. Hursomhelst undrar jag över ordets stavning och uttal. Bokstaven Z brukar, åtminstone utanför Sverige, uttalas med ett tonande ljud som egentligen inte finns i svenskan och som många svenskar har problem med när de talar t.ex. engelska. Fast här är denna bokstav dubblerad så att man osökt tänker på italienska ord som pizza där zätana uttalas “ts” (och jag är glad att pizza inte uttalas så att det rimmar på gissa). Men ska guzz uttalas “guss,” “guzz” eller “guts”? Jag gissar på det första alternativet och undrar samtidigt om det då måste stavas som det gör. Fast det är klart, ett annat ord som slutar på dubbla zätan har ju inkorporerats i det svenska språket med stavningen intakt även om inte en enda liten fonetisk beståndsdel av originalets uttal finns kvar när det dansar ut över svenska tungor: jazz.

Guzz har tydligen redan halkat in i akademiens ordlista och det ska bli spännande att se om det får ett bredare stöd i vokabulären än jag tycker det har nu. Vem vet, det gamla inlånet tjej kanske är på väg ut och framtida filmer med evigt unga Goldie Hawn kommer att få svenska titlar som börjar på Guzzen som…

Kan Expressen/Kultur skoja till det med rollfigurer ur Hamlet så kan väl jag. (Fortinbras på fyllan)

Kungliga Dramaten vore inte Kungliga Dramaten om inte dess skådespelare då och då offentligt slog sig blodiga mot varandra. Det nya denna gång är att en höggradigt berusad norrman tydligen har agerat mellan Örjan Ramberg och Thomas Hanzon, som för närvarande repeterar Macbeth på nationalscenen.
Macbeth? Är det inte i Hamlet som en norrman hotar kungariket?

Jag ber att få upplysa Expressen/Kultur att när Macbeth börjar så har det skotska kungariket varit extremt hotat av en norrman som är så norsk att han kallas “Norway” och om det inte varit för Macbeth och Banquo som spöat skiten ur de anfallande norrmännen och de skotska femtekolonnarna hade nog kung Börje Ahlstedt (som gissningsvis kommer att spela “Scotland”) förlorat sin krona redan innan Lady Lena Endre givits en chans att hetsa sin make till att usurpera den.

From Fife, great king;
Where the Norweyan banners flout the sky
And fan our people cold. Norway himself,
With terrible numbers,
Assisted by that most disloyal traitor,
The Thane of Cawdor, began a dismal conflict;

Vilka roller Hanzon och Ramberg har i pjäsen går tyvärr inte att ta reda på via Dramatens hopplösa hemsida. Skådespelarna listas bara klumpvis under “I rollerna” men titelrollen spelas nog av Reine Brynolfsson, tyvärr.

DN:s Kultursnippets — Mardrömmens mästare:

Den första skräckfilm jag såg hade jag gjort själv, säger han och syftar på “The Last House on the Left” som blev en liten succé i början av 70-talet. Filmen handlade om en sadistisk Charles Manson-liknande sekt som våldtar och torterar två unga tjejer.

The Last House on the Left handlar om det, i början. Flickorna blir t.o.m. mördade. Den handlar dessutom om hur föräldrarna tar en gruvlig hämnd på förövarna. Faktum är att Cravens manus följer intrigen i Bergmans Jungfrukällan såpass noggrant att den borde kallas en remake.

Som en pendang till den förra posten har jag i rubriken till denna post försökt skriva ordet KROPPKAKOR med kinesiska tecken. Det är inte fråga om bokstäver som skrivits med något slags kinesiskt stuk utan fem existerande ideogram som i tur och ordning betyder 片 — klyva, 尺 — fot (mått), 口 — mun, 尸 — döing och 丹 — cinnober.

Egentligen avskyr jag kulturlöst missbruk av exotiska tecken som bokstäver eller spegelvändande av latinska tecken för det ska “se ryskt” ut. Jag tyckte aldrig det var coolt när Spandau Ballet använde den kyrilliska bokstaven д — d.v.s. ett ryskt D — i stället för de tre A:na i bandnamnets logga. Särskilt bokstäverna N och R brukar misshandlas i sådana sammanhang. Det är bara det att и är ett I i Ryssland och я är stavelsen ja. Man kan förstås jämföra med umlautsjukan hos hårdrockens halvanalfabeta hjältar: Blue Öyster Cult, Motörhead, Mötley Crüe, Hüsker Dü och så de tuffaste av dem alla:

Det kan med andra ord slå fel. När det gäller kroppkakorna så var det mest en intellektuell utmaning att hitta tecken som ser ut som bokstäver och skriva något med dem. Om någon kommer på något roligare att göra med bokstäverna R, O, K, A och P så lovar jag att skriva det med dessa “bokstäver” på bloggen. Det går även bra att använda Z, I och T.

På förekommen anledning så vill jag påpeka att 餃子, denna gudarnas föda som brukar serveras ångkokt i Kina och stekt i Japan, inte bör översättas till ‘kroppkakor’ vilket alltså har skett i filmsammanhang. På modern menysvenska kallas de lite tråkigt “dumplings” men varför inte lära folk originalorden jiaozi respektive gyōza i stället. Eller mandu om de serveras i en koreansk kontext.

Den danska vårrulletillverkaren Daloon utmärker sig inte bara genom sitt festliga namn — som man ju med lite god illvilja kan få till “dåren” på amerikansk slang — utan även genom att framhärda med de kitschiga kilskriftsliknande latinska bokstäverna som de tror ska få oss på humör att köpa deras kvasirullar. På stan finns Daloons affischer med det övergripande budskapet “Next stop: Kina” där landsnamnet är skrivet med detta exotiserande och genuint tacky typsnitt.

Picking up a menu with the familiar “chop suey” in wedgy pseudo-Asian lettering, she says, “I’ve resigned myself to seeing this font until I die.”

Den som talar är Indigo Som, en amerikansk konstnär som undersöker kinesers bristande integration i USA bland annat genom att samla på take away-menyer från amerikanska restauranger med kinesisk mat. Liksom Som misstänker jag att jag inte heller kommer att slippa se kilskriften så länge jag lever (och jag vet att riktig sumerisk kilskrift såg annorlunda ut).

Och fråga mig inte vad “Vegong” är för det vet jag inte men om jag måste gissa så tror jag det är som Falun Gong, fast utan falukorv.

DA LOON IS IN DA HOUSE !

Här är ett intressant exempel på hur Daloons svenska annonsbyrå anlitat någon person som lyckas med konststycket att göra en ännu mer tacky pseudovariant av deras eget kvasiasiatiska förpackningstypsnitt. Från en Daloonannons i Metro.

Det var något som störde mig med bilden i busskuren och det var inte bara att modellen instruerats att stirra bort i fjärran och se hjärntvättad ut. “Generationen” som säger nej till allt har som kanske är bekant målsättningen att utrota tobaksdemonen helt och alltså även göra Sverige fritt från snus (efter åren av kampanjer mot rökning, krökning och knarkande, som väl nu knappt förekommer i landet). Det här är ett uttryck för denna strävan och kampanjen har — om uttrycket tillåts — fallit branschen så på läppen att den är nominerad till ryggdunkningspriset Guldägget. Jag förstår inte varför egentligen, förutom att jag förstås inser att bilden drar blickarna till sig. Men är inte hela konceptet lite mossigt? Vad vill den här bilden säga oss egentligen om hur flickor ska vara och se ut?

Om ni någonsin har undrat över hur en kort beskrivning av Sverige låter på skotska så behöver ni inte undra länge till.

The Kinrick o Swaden is a Nordic kintra in the Scandinavian Hauf-island. Hit haes mairches wi Norrowey an Finland, an its watters meets the watters o Denmark.

Swaden - Wikipedia in Scots

Via Hanzi Smatter 一知半解 hittar jag den amerikanska sekten World Bible School som hävdar att de gamla kineserna trodde på den kristna guden i den förbuddhistiska eran. Dolda i de kinesiska ideogrammen finns nämligen, menar bibelskolan, närmast danbrownska ledtrådar. På sin sajt dekonstruerar man pedagogiskt ett antal utvalda tecken för att leda sin gudomliga tes i bevis — i en överdramatisk Flash-presentation som lite inkongruöst har japanen Hokusais berömda träsnitt med en jättevåg och berget Fuji som fond (Ancient Chinese: Language of God?).

För eventuella studenter av hanzi, kanji eller hancha kan möjligtvis dessa kristna tokerier föra det goda med sig att ni lär er ett eller annat nytt tecken.

När den tyska lågpriskedjan Lidl hade slagit upp portarna i Skärholmens centrum för några år sedan gjorde jag ett studiebesök. En märklig upplevelse. Det kändes som jag passerat igenom ett slags osynlig portal och stigit in i en annan dimension där allt bara nästan var som vanligt; ett ersatzuniversum med varor till höger och vänster och där inte ett enda varumärke var bekant. Alla förpackningar andades fejk och man fick snart en känsla av att det egentligen var Lidl själva som låg bakom vartenda ett, till exempel teerna med brittiskklingande namn. Även mjölken, som hade text på svenska på förpackningarna, var annorlunda men påminde om Arlas kartonger. Att mjölken var kontroversiell visste jag redan när jag köpte den eftersom den var tillverkad i Tyskland och fraktad hit för att erbjudas oss till ett lägre pris än det lokala mejerimonopolets motsvarande produkter, the environment be damned. Sedan dess verkar dock Lidl av hemsidan att döma ha gått över till att sälja svensk mjölk. En annan märklig sak var att det inte fanns kundkorgar hos Lidl, bara gigantiska vagnar. Eftersom jag bara tänkte sampla några produkter och inte köpa mat till en sumobrottarklubb tog jag en tom halvkartong jag hittade på en delvis urplockad pall för att bära mina varor. Jag såg flera andra i butiken som löst korgproblemet på samma sätt. När jag senare berättade om Lidl-besöket för några kollegor hamnade jag strax i en ideologisk diskussion där jag beskylldes för att förstöra miljön och vara medskyldig till Konsumbutiksdöden. Laddat ämne.

Min nära-Tysklandupplevelse kom egentligen uppflytande till medvetandeytan när jag läste i Svenskans ekonomidel om hur de prismässigt så samstämmiga svenska matjättarna gradvis tvingas anpassa priserna nedåt i takt med att fler Netto och Lidl öppnar och plockar marknadsandelar. (N24.se: Tuffare marknad pressar matpriset). En höjdare på ICA uttrycker sig lagom nyspråkligt i sammanhanget:

Vi kommer fortsätta arbeta med pris.

Vilket väl betyder att man kommer att sänka priserna så lite man bara kan och samtidigt ge sken av att man konkurrerar med de kontinentala hard discount-alternativen.

Jag botaniserar vidare på Lidls hemsida och lägger märke till att bland de varor som de avser att erbjuda “billigare” återfinns vad som ser ut som en vinpava, se ovan till vänster. För den som har tänkt att jobba på Lidl föreslår jag en genomgång av deras företagsprinciper:

Företagsprinciper

• Kundens tillfredsställelse präglar vårt agerande
• Överlägset pris- och prestationsförhållande avgör vår marknadsposition
• Korta beslutsvägar och enkla arbetsförlopp säkrar vår framgång
• Vi växer fortare än våra konkurrenter
• Att vara rättvis är ett krav på var och en i företaget
• Vi respekterar och befrämjar varandra
• Överenskommelser hålls och baseras på en grund av förtroende
• Vi är en butikskedja som arbetar efter ett enhetligt system
• Beröm, erkännande samt kritik anger arbetsklimatet i det dagliga arbetet
• Vi omger oss med starka medarbetare – på så sätt säkrar vi varje avdelnings ställföreträdare

“På så sätt säkrar vi varje avdelnings ställföreträdare”??? Men får man gå på toaletten under arbetstid? Kanske bäst att säkra de starka medarbetarna med blöjor. Läs mer om Lidl i Bromölla och Olofström i Sydöstran.

Hur mjölken smakade? Precis som Arlas.

Vill vi undvika ett religionskrig måste vi diskutera detta. Kanske kan svenska medier självcensurera bort alla bilder på poliser också?

Jaha, bara 11 mars och årets dummaste tidningskolumn är redan publicerad. Det är Aftonbladets Johan Hakelius som krumbuktar sig i ett misslyckat försök att sy ihop rätten för svenska poliser att bära turban och krisen kring Muhammed-karikatyrerna. Det är möjligt att Hakelius tror sig syssla med ironi men även som ironiker har man ett ansvar gentemot sina läsare — ett ansvar att vara rolig och typ ha en måltavla för sin angreppshumor.

Johnny Stationsvakt hade nyligen en betraktelse över knölar på pannor, sin egen och förmenta utomjordingars, på sin blogg, vilket jag fann intressant (Stationsvakt: Pannan).

Det finns också människor som tycker att Star Trekpannor med hjälp av kosmetiska effekter är för tunnisar. Följ tinyurlen nedan om ni vill se bilder på folk som skaffat sig “tredimensionella tatuereringar.”

Jag vill samtidgt skjuta in att det här är en av de bästa och på något sätt mest passande tinyurlar jag någonsin fått i TinyURL:s lotteri: http://tinyurl.com/s666q.

Månadstidningen Vår bostad kommer troligen att läggas ned. Det blir väl inte Tidningssveriges största förlust genom tiderna direkt och den kommer nog att få någon form av ersättare. Jag hoppas att man i en sådan rycker upp matdelen i så fall. I det aktuella marsnumret föreslås läsarna göra det gemene japan sällan eller aldrig gör hemma: sushi. Grunden i denna rätt och det ordet syftar på är riset och dess tillagningssätt. Det är därför med tungt hjärta jag konstaterar att Vår bostads recept på hur man tillagar det är helt uppåt väggarna. Jag vill alltså härmed rikta en allmän varning för själva risdelen i tidskriftens recept: Ha aldrig mer vatten än ris vid kokningen och låt inte det okokta riset stå och svälla under vatten i en timme.

Vissa bokutgivningar har mer av pseudokaraktär över sig än andra. Det behöver inte hindra att släppet upplevs som epokgörande i vissa sorgliga snäva kretsar.

För tre år sedan uppdaterade magasinet Rolling Stone detta klassiska bibelcitat från “The weak shall inherit” till “The geek shall inherit”.

Jag tror att inte bara “King James” utan även de flesta andra engelska bibelöversättare valde ordet meek där de svenska talar om “saktmodiga.” Och på tal om filmnörderi så heter förstås Apichatpong Weerasethakul just så och inte “Apichatpong Weerasethkul.”

Det må innebära en “homofobisk mardröm” att filmer med HBT-tema ens blir nominerade, som DN — Kultur skriver i sin rubrik men någon statyett får producenten tydligen inte. En regissör av en sådan film kan möjligtvis få en för bästa regi, om han är straight. Crash däremot med sin lättköpta rasproblematik och sitt fantasilösa Short Cuts-stuk föll akademiledamöterna på läpparna.

För två år sedan stod Michael Moore på Oscarsgalan och skrek “Shame on you, Mr Bush” när han fick en Oscar för “Fahrenheit 9/11″.

Öööh… kan ingen börja servera curry i personalrestaurangerna i Marieberg. Gurkmeja lär vara bra för minnet. Alzheimers har de nästan inte hört talas om i Indien.

Något har definitivt hänt. För tio år sedan var det närmaste queer Hollywood kunde komma att Mel Gibson sprang runt med hockeyfrilla och kilt i “Braveheart”.

Ja, annat var det för 12 år sedan. Då fick Tom Hanks en Oscar för sin bögadvokat i Philadelphia.

Tre svartdraperade, stockholmsaktuella uttolkare av sången Personal Jesus. Åtminstone två av dem är i ropet, den tredje är ständigt stockholmsaktuell. Först tänkte jag att jag skulle hitta bilder där Johnny Cash, Jerry Williams och Dave Gahan var unga och hade liknande svart kalufs-frilla men det gav jag snart upp, särskilt som jag hittade de fina bilderna där de två sistnämnda bär bruntonade brillor. Det kanske aldrig den ursprungliga mannen i svart gjorde (och jag talar inte om Torsten Jungstedt) men jag hittade ett litet omslag där han åtminstone bar någon typ av glasögon. Det roliga är förstås att det var de två country- respektive rock’n'roll-rävarna som sjöng in låten som den yngste i trion först hade spelat in. Reach out and touch faith.

Och nudlarna, då? När filmen Men in Black var som mest på tapeten lanserades i Japan de svarta nudlarna på bilden under namnet 麺•イン•ブラック / Men in burakku vilket var närmast göteborgskt i sin putslustighet då men betyder just nudlar på sino-japanska. De är som synes inte helt svarta utan borde om rätt ska vara rätt heta Men in sepia eftersom färgämnet kommer från bläckfiskar.

Efter artikeln har Universal meddelat att Björn af Kleen aldrig mer kommer att få skriva om bolagets artister.

Jo, jag fattar att de nog egentligen har sagt att han inte kommer att få intervjua artister i deras stall i fortsättningen men det ser så kul ut som det rapporteras i Resumé. Fantasin sätts i rörelse liksom och man ser framför sig hur Universals trupper stövlar in hos af Kleen och förhindrar honom fysiskt att knacka in namnet 50 Cent på tangentbordet. Jag kan tänka mig att det finns fler företag som vill försätta journalister i Berufsverbot. För att inte tala om myndigheter.