DASAI

Ja, jag vet; det hade varit roligare att skriva “Visste du att Yma Súmac egentligen heter Amy Camus och kommer från Brooklyn?” men det ryktet är tyvärr inte sant. Den trista sanningen om denna 3-4-5-oktaviga sopran är att hon är en inkaprinssessa som legat infrusen i ett isblock och upptinades av nazistiska vetenskapsmän på fyrtiotalet (eller var det Zarah Leander? (som alltså inte egentligen hette Haraz Red-Nael och var en judinna från Brooklyn. (Vem var egentligen judinna från Brooklyn? Lauren Bacall förstås fast hon hette egentligen Betty Perske!))). Däremot har jag bevis för att Yma är en trädkramare. C:a 2′45″ in i denna trolska föregångare till El laberinto del fauno kramar tanten ett träd, strax efter att hon har försökt utrota en papegoja med sin gutturala basröst (och göra den till en ex-papegoja, etc.).

Fotnot: amY camuS baklänges är aktuell i svenska TV-apparater med sin sång i en exotisk reklamfilm för en glass.
Bonuskunskap: Visste du att Lauren Bacall och Israels president Shimon Peres är kusiner?

Jesus älskar Sverige (JAS) är ett altruistiskt och långsiktigt evangelisationsprojekt uppbyggt som en kristen ideell förening.
Jesus älskar Sverige: Välkommen

Jesus älskar alltså Sverige, men inte alla svenska bokstäver? Vad är annars orsaken till att föreningsnamnet inte förkortas JÄS. Eller handlar det om att Jesus visar sin kärlek genom att ge Sverige smisk i det fördolda, enligt devisen den man älskar agar man?

JAS är ju i allmänhetens medvetande upptaget och står för ett svårsäljbart flygplan med benägenhet att landa dramatiskt. En sådan landning (som förevigades men tyvärr ägde rum innan DuTuben uppfanns) gjorde en vuxen man så g r i p e n att han spontant åkallade Djävulen. I plural. Tre gånger.

DASAI förordar: Byt inte bara namn på JAS till JÄS. När han älskar Stockholm borde det förkortas JÄST.

Lennon hade rätt: Jesus ÄR mindre än Beatles (JÄMÄB), och färre.

Vissa av er kanske lever i tron att SJ är en förkortning men det är en chimär. Dold på SJ AB:s hemsida finns en pdf-broschyr där man kan läsa följande:

SJ är väl en förkortning av Statens järnvägar?
Nej, SJ är ingen förkortning. 2001 delades affärsverket Statens järnvägar och verksamheten fördes över i sex självständiga aktiebolag. Persontrafiken samlades i företaget SJ AB.

Klart som korvspad, eller hur. Några frågor infinner sig dock. Om SJ inte är en förkortning, är då AB det? Om SJ inte är en förkortning, ska vi då skriva det med två versaler bara för att SJ AB vill det eller ska vi (med vi menar jag mig själv och hela Mediespråksgruppen) behandla alla företag och varumärken lika. Oavsett om Ikea och Apple försöker få oss skriva IKEA och iBook så bör vi kanske envisas med Ikea och Ibook, och kanske Sj. För det är ju inte en förkortning. Och det betyder ingenting längre. Jag föreslår att vi börjar uttala det annorlunda också, som ett hysSJande.

Fotnot 1: Om man söker på statens järnvägar hos Google så kommer man mystiskt nog i alla fall till företaget vars tvåställiga och vokallösa namn inte är en förkortning för just de orden. (“statens järnvägar” - Google Search)

Fotnot 2: Jag har tidigare skrivit om produkter som i SJ:s namn säljs i Japan och sedan jag skrev den posten verkar namnändringen från 2001 ha slagit igenom även på t-shirtfronten. Eller så är alla t-shirts där det står “Statens Järnvägar” bara slutsålda.

Som en pendang till den förra posten har jag i rubriken till denna post försökt skriva ordet KROPPKAKOR med kinesiska tecken. Det är inte fråga om bokstäver som skrivits med något slags kinesiskt stuk utan fem existerande ideogram som i tur och ordning betyder 片 — klyva, 尺 — fot (mått), 口 — mun, 尸 — döing och 丹 — cinnober.

Egentligen avskyr jag kulturlöst missbruk av exotiska tecken som bokstäver eller spegelvändande av latinska tecken för det ska “se ryskt” ut. Jag tyckte aldrig det var coolt när Spandau Ballet använde den kyrilliska bokstaven д — d.v.s. ett ryskt D — i stället för de tre A:na i bandnamnets logga. Särskilt bokstäverna N och R brukar misshandlas i sådana sammanhang. Det är bara det att и är ett I i Ryssland och я är stavelsen ja. Man kan förstås jämföra med umlautsjukan hos hårdrockens halvanalfabeta hjältar: Blue Öyster Cult, Motörhead, Mötley Crüe, Hüsker Dü och så de tuffaste av dem alla:

Det kan med andra ord slå fel. När det gäller kroppkakorna så var det mest en intellektuell utmaning att hitta tecken som ser ut som bokstäver och skriva något med dem. Om någon kommer på något roligare att göra med bokstäverna R, O, K, A och P så lovar jag att skriva det med dessa “bokstäver” på bloggen. Det går även bra att använda Z, I och T.

På förekommen anledning så vill jag påpeka att 餃子, denna gudarnas föda som brukar serveras ångkokt i Kina och stekt i Japan, inte bör översättas till ‘kroppkakor’ vilket alltså har skett i filmsammanhang. På modern menysvenska kallas de lite tråkigt “dumplings” men varför inte lära folk originalorden jiaozi respektive gyōza i stället. Eller mandu om de serveras i en koreansk kontext.

Den danska vårrulletillverkaren Daloon utmärker sig inte bara genom sitt festliga namn — som man ju med lite god illvilja kan få till “dåren” på amerikansk slang — utan även genom att framhärda med de kitschiga kilskriftsliknande latinska bokstäverna som de tror ska få oss på humör att köpa deras kvasirullar. På stan finns Daloons affischer med det övergripande budskapet “Next stop: Kina” där landsnamnet är skrivet med detta exotiserande och genuint tacky typsnitt.

Picking up a menu with the familiar “chop suey” in wedgy pseudo-Asian lettering, she says, “I’ve resigned myself to seeing this font until I die.”

Den som talar är Indigo Som, en amerikansk konstnär som undersöker kinesers bristande integration i USA bland annat genom att samla på take away-menyer från amerikanska restauranger med kinesisk mat. Liksom Som misstänker jag att jag inte heller kommer att slippa se kilskriften så länge jag lever (och jag vet att riktig sumerisk kilskrift såg annorlunda ut).

Och fråga mig inte vad “Vegong” är för det vet jag inte men om jag måste gissa så tror jag det är som Falun Gong, fast utan falukorv.

DA LOON IS IN DA HOUSE !

Här är ett exempel på hur Daloons svenska annonsbyrå använder en ännu mer tacky variant av “kinesiskt” typsnitt. Från en Daloonannons i Metro.

Via Hanzi Smatter 一知半解 hittar jag den amerikanska sekten World Bible School som hävdar att de gamla kineserna trodde på den kristna guden i den förbuddhistiska eran. Dolda i de kinesiska ideogrammen finns nämligen, menar bibelskolan, närmast danbrownska ledtrådar. På sin sajt dekonstruerar man pedagogiskt ett antal utvalda tecken för att leda sin gudomliga tes i bevis — i en överdramatisk Flash-presentation som lite inkongruöst har japanen Hokusais berömda träsnitt med en jättevåg och berget Fuji som fond (Ancient Chinese: Language of God?).

För eventuella studenter av hanzi, kanji eller hancha kan möjligtvis dessa kristna tokerier föra det goda med sig att ni lär er ett eller annat nytt tecken.

Stefan var, som de lastgamla och minnesgoda kommer ihåg, aningen orolig för vår då statliga järnväg och konkretiserade sina känslor i en visa där han var du med SJ. Det var på 70-talet och jag undrar om han hade kunnat föreställa sig att SJ inte bara skulle fortsätta leva utan att också de här produkterna skulle vara populära och säljas i Japan efter sekelskiftet. Vad jag förstår kan man inte köpa prylarna i Sverige men vissa av dem kanske används på tågen. En gullig form av globalisering tycker jag. Stefan kanske skulle kunna kränga några skivor “där ute,” som svenska affärsmän aktiva i Japan brukar säga.

Tack till Muneo för tipset.